Fråga, undra och prata, folk!

Fråga, undra och prata, folk!
Nu i eländes tider kommer man att tänka på den enskilda människan. Kanske vore det dags att titta och lyssna på kollegan, grannen, kompisen, barnet, maken, mummon och typen bakom en i kassakön. Jag tror det var Pelle Miljoona som konstaterade att fast vi har hus hit och dit och alla världens prylar är vi inte så jättelyckliga. Nä. Och nu när finanskrisen kastar in tråkiga nyheter och allt ser dystert ut i framtiden (och Obaman kan ju inte rädda allt och alla!), har vi kanske igen tid att titta på medmänniskan. Vi mår faktiskt jättedåligt och kan det bero på att vi inte har haft tid att lyssna på varandra och prata om ingenting som egentligen är allting? Är det kanske dags att börja prata med folk, starta den där diskussion om hur kompisens farmor blev 95 utan att någonsin ha varit i Helsingfors, fråga om hur man sparar Amryllislöken till nästa år och undra om det blir en fantastisk sommar? Jag vet att det här landet har svårt för att fråga, diskutera och ifrågasätta och undra högt, men i hälsosam, nödvändig kommunikation handlar det ju inte om att kritisera och nervärdera folk utan om att vara genuint intresserad av personen och saken! Man kan helt enketl vara glad i sak, eller hur? Det är något som vi har svårt för i diskussioner i Finland. Allt behöver inte vara vass argumentation med tung faktabasis. Människan behöver männsika - sluta må dåligt och prata med folk! Starta med fredagsfika på jobbet och börja undra... på alla möjliga språk...

Stina Niemi-Leppäsyrjä